Idag tog det stopp. Helt enkelt stopp. Det har helt enkelt blivit för mycket för snabbt och jag är tillbaka i det där tomrummet där jag inte kan hitta motivationen till ens de enklaste saker. Inte ta mig upp ur sängen, inte laga mat, inte ringa läkaren (fast det fick jag till sist gjort som tur är). Men än är jag inte tillbaka på nedersta stegpinnen, jag har bara halkat ner några steg. Nu börjar klättringen uppåt igen, men långsammare den här gången.
Bakslag
Det här inlägget postades i personligt och har märkts med etiketterna trötthet. Bokmärk permalänken.
